Civilisten > Två perspektiv – en verklighet

Klassamhället

Vi lever i ett kapitalistiskt klassamhälle. Klassuppdelningen bygger på människors olika
förhållande till produktionen av varor och tjänster. Den stora majoriteten kvinnor och män
tjänar sitt uppehälle genom att lönearbeta. De äger inte så mycket kapital att det ger någon
makt, de har ingen beslutanderätt över produktionen och kontrollerar inte andras arbete. De
utgör arbetarklassen.

Mot dem står borgarklassen. Det är den minoritet som äger och kontrollerar kapital i en sådan utsträckning att det ger en avgörande makt i samhället.


Mellan kapitalismens båda huvudklasser finns det grupper med motsägelsefulla erfarenheter
av klassamhället. Lönearbetare både inom offentlig och privat sektor pressas att sälja sin arbetskraft som egenföretagare, och tjänstemän får en situation som alltmer liknar arbetarklassens. Dessa mellanskikt har ett långsiktigt intresse av att alliera sig med arbetarklassen för att bryta storfinansens makt.

Klassamhället är inte statiskt och klasserna inte homogena. De förändras med den ekonomiska utvecklingen, men det upphäver inte konflikten mellan arbete och kapital. Den vilar på i grunden oförenliga intressen. Arbetarklassen har därför ett intresse av solidaritet och enhet.

 

Patriarkatet

Vårt samhälle bärs upp av ännu en maktordning, patriarkatet, där kvinnor systematiskt
underordnas män. Det ger männen fördelar gentemot kvinnorna och befäster deras
samhörighet som män. Patriarkatet är ingen biprodukt av kapitalismen utan en självständig
maktfaktor i samhället som bygger på mäns kontroll av kvinnors arbete och sexualitet.


Att kvinnor föder barn och ansvarar för merparten av det obetalda arbetet i hem och familj
leder till en könsuppdelad arbetsmarknad. Detta påverkar kvinnors villkor livet ut. Det tar sig
uttryck i kvinnors påtvingade deltidsarbete, lägre löner, otrygga anställningsförhållanden,
sämre arbetsmiljö, mindre makt över arbetet och lägre pensioner.

Ett yttersta uttryck för patriarkal maktutövning är det sexualiserade våldet, dvs. mäns våld mot kvinnor, som fysisk och psykisk misshandel, våldtäkt och andra sexuella övergrepp och trakasserier, prostitution och sexslavhandel. Det drabbar alla kvinnor genom att skapa ett samhällsklimat där kvinnor är rädda. Signalen till kvinnorna är att de saknar rätt till sin kropp och sin sexualitet.


Feminismen ger argument och redskap för den särskilda kvinnokamp som måste föras för att
bryta patriarkatets makt.

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s