RUT – Bidrag kontra avdrag!

”Om välbärgade får vara med och bidra ekonomiskt till de med lägre inkomst, kallas det bidrag och ska bekämpas till varje pris. Om de med lägre inkomster bidrar ekonomiskt till de välbärgade kallas det avdrag och ska behållas till varje pris.”

 


RUT och livspusslet

Den 1 juli 2007 infördes RUT-avdraget. RUT gör det billigare att anställa någon för att ta hand om hushållsarbetet. Häromveckan kunde man läsa i DN om en familj i en ”stor sekelskifteslägenhet” på det fashionabla Östermalm i Stockholm som inte skulle klara sig utan RUT.

Reklam för RUT har varit ett återkommande inslag i borgerlig media de senaste månaderna. I våras hävdade DN:s ledarsida att lika många personer med en inkomst över som under 500 000 per år nyttjar RUT. Problemet är bara att av hela Sveriges befolkning tjänar endast ca fyra procent mer än 500 000 kr per år. Detta betyder att det är 15-20 gånger så vanligt att använda RUT-avdrag bland höginkomsttagare. Men då bortser vi från hur mycket pengar olika grupper lägger på RUT-tjänster. Egentligen har höginkomsttagare ännu större glädje av RUT.

Stapeldiagrammet nedan visar hur stort RUT-avdrag varje person i olika inkomstgrupper gjorde i genomsnitt under 2008. Den vänstra stapeln består av alla med en årsinkomst på mindre än en halv miljon, vilket är 96 procent av Sveriges befolkning. Alla med en årsinkomst under en halv miljon per år gjorde i genomsnitt avdrag på 27 kr per person. De med årsinkomster mellan en halv miljon och en miljon kr erhöll i genomsnitt 408 kr var (den mellersta stapeln). Allra mest fick personer med en årsinkomst över miljonen – vilket syns i den högra stapeln. Denna lilla grupp med mycket höga inkomster fick i snitt RUT-avdrag på 1 549 kr per person år 2008.

Genomsnittligt RUT-avdrag 2008 per person i olika inkomstgrupper

Källa: SCB

Men trots att avdraget i huvudsak tillfaller de redan rika kan det förstås ha andra fördelar. Kanske skapar det mängder av arbetstillfällen? Det har florerat många beräkningar på hur många jobb som RUT skapar. Tyvärr har den ena beräkningen varit sämre än den andra och sannolikt har alla överdrivit effekterna. Den främsta anledningen till det är att de flesta hushållsnära tjänster som tillkommer gör det därför att vi köper dessa tjänster istället för andra varor och tjänster. Alltså stiger inte den totala sysselsättningen utan efterfrågan och arbetstillfällen flyttar bara från en del av samhällsekonomin till en annan. Ändå tror många ekonomer på den här typen av avdrag. Förklaringen ligger troligen till stor del i teorin om optimal beskattning.

Optimal beskattning

Teorin om optimal beskattning går ut på att det bör vara lägre skatt på varor och tjänster som vi kan tillverka och utföra själva, jämfört med skatterna på andra varor och tjänster. Argumentet är att vi annars arbetar mindre och istället utför dessa tjänster själva. Ibland uttrycks det som att skatten på en tjänst eller vara ska stå i omvänd proportion till varans eller tjänstens priselasticitet. Det är en enkel och tilltalande teori. Men verkligheten är mer komplicerad än så.

  • För det första: om det ska skapas någon betydande mängd arbetstillfällen måste inte bara skatterna sänkas utan även lönerna gå ned. Annars kommer endast höginkomsttagare vinna ekonomiskt på att arbeta extra och köpa städning och matlagning istället för att utföra det arbetet själv, som vi kunde se i diagrammet ovan. Höginkomsttagare har i sin tur en mycket lägre deltagandeelasticitet än andra. Det innebär att deras arbetsutbud påverkas endast marginellt av en reform som gör det mer lönsamt att arbeta. Det är därför inte sannolikt att avdraget ger särskilt mycket arbete i förhållande till vad avdraget kostar. Om syftet var att öka arbetstiden för höginkomsttagare hade det förmodligen varit mer effektivt att höja gränsen för när man betalar statlig skatt.
  • För det andra innebär alltid en subvention också en snedvridning av marknaden. I vissa fall är det motiverat, som när man vill kompensera för de externa effekterna av miljöfarliga utsläpp eller stimulera till mer bokläsning. Men det är då viktigt att motivera varför våra konsumtionsbeslut ska snedvridas åt ett håll eller ett annat. Var ligger samhällsvinsten av att vi konsumerar mer städning och barnpassning på bekostnad av andra varor och tjänster?
  • För det tredje är de berörda branscherna redan underprissatta. Eftersom det är svårt att organisera och reglera det arbete som utförs i privata bostäder har dessa branscher i regel mycket låga löner, dåliga arbetsvillkor och oregelbundna arbetstider. Det rör sig dessutom om yrken med en mycket låg produktivitetsutveckling. Av ovan nämnda skäl är det ingenting som lönerna i branschen tar hänsyn till. Att även subventionera dessa branscher med skattemedel innebär större snedvridningseffekter och fler arbetare med dåliga villkor än tidigare.

 

Varför ROT och inte RUT?

Vissa menar att det är motsägelsefullt att vara emot avdrag för hushållsnära tjänster men samtidigt vara för subventioner av hantverkstjänster genom ROT-avdraget. Exempelvis brukar Jan Björklund i debatter fråga sig varför det ska vara olika villkor för att sätta in ett fönster och för att tvätta det. Då har man emellertid inte förstått vitsen med ROT-avdraget.

ROT-avdraget har använts som en kontracyklisk åtgärd under lågkonjunkturer (1993-94, 1996-99 och 2004-5), i syfte att tidigarelägga reparationer och utbyggnader som ändå skulle genomföras, för att på så vis dämpa konjunkturnedgången. Därför har avdragen under tidigare regeringar varit tidsbegränsade. Det säger sig självt att avdrag för andra hushållsnära tjänster, som städning, inte skulle ha liknande effekter, eftersom det är avsevärt mycket svårare att tidigarelägga städningen av vardagsrummet än att tidigarelägga en badrumsrenovering. Det är också så att när barnpassning och städtjänster är löpande utgifter som omedelbart tränger undan övrig konsumtion, ges ROT-avdrag i huvudsak till investeringar som betalas med besparingar eller lån.

Det stora perspektivet

Den svenska arbetsmarknaden har under lång tid präglats av professionalisering, omställning och höga produktivitetskrav. Nästan alla svenska arbetare omfattas eller berörs av kollektivavtal och i förhållande till andra länder har vi få familje- och småföretag. Branscher och företag som inte har klarat av den snabba produktivitetsutvecklingen har slagits ut samtidigt som arbetskraften i allt högre utsträckning har utbildat sig för att hålla takt med de nya kraven. Moderniseringen har också inneburit att hushållsarbete i andras hem nästan helt har försvunnit.

Den kanske tydligaste kontrasten hittar vi i USA, där det finns en stor lågproduktiv tjänstesektor med många enpersons- och småföretag. Å ena sidan innebär det goda chanser för de allra flesta att hitta ett jobb. Å andra sidan låser det in människor i arbeten med låga löner och dålig produktivitetsutveckling. Det har resulterat i att en stor del av de arbetande i USA betraktas som arbetande fattiga, så kallade working poor – alltså människor som har heltidsjobb eller motsvarande men ändå har svårt att försörja sig på sitt arbete.

RUT-avdraget är en liten post i statsbudgeten men det är en stor fråga för vilken typ av samhälle vi vill leva i.

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

En kommentar till RUT – Bidrag kontra avdrag!

  1. Civilisten skriver:

    orättvist!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s