Solidaritet eller fascism – Demokrati eller slaveri

Författaren Fredrik Widén skriver om att vara FAS 3 – slav på sin blogg, det är mycket läsvärt och jag har kopierat det här nedan:


Senaste tiden har jag suttit fast lika illa i livet som myran som kämpar mot tuggummit. Jag har mått rent fysiskt illa av att vara utsatt för en arbetsmarknadspolitisk åtgärd där man hellre slår sönder mina möjligheter att starta upp min lilla författarröelse och på så sätt hjälpa mig upp på självförsörjande fötter.

Istället skickar man mig till ett museum där jag ska jobba med saker som aldrig kan leda till någon jobb för min del. Jag lär mig inget nytt och jag ökar således inte min konkurrenskraft på arbetsmarknaden, som min arbetsförmedlare ihärdigt påstår. Det finns inga tjänster där att få, kommer heller aldrig att finnas. På museet finns ungefär ytterligare 50 personer i samma situation. En del av dem högt utbildade akademiker, men som tvingas gå på praktikplatser eller andra av arbetsförmedlingen finansierade projekt.

På så sätt vänjer sig arbetsgivaren att få högt utbildad arbetskraft alldeles gratis.

Inte nog med det. Har en människa råkat vara i praktik ett år så flyttas man ytterligare ett steg ned på skalan.

Då är man i FAS 3 som den moderata alliansledningens reform kallas och som ger arbetsgivaren 225 kronor om dagen för att man arbetar gratis åt honom.

Arbetsgivaren tjänar alltså 4500 kronor i månaden på att du arbetar åt honom.

Fiffigt vad!
Eller inte, ur ett mänskligt solidariskt perspektiv.

Det värsta är att jag har talat med fackliga representanter, mest från kommunal. Inte ens de begriper vad det är fråga om. De uttrycker till och med att det kan vara bra att arbetsgivaren inte bara får välutbildat folk gratis utan även pengar. (be mig inte återberätta argumenten, för de var så röriga).

Inte ens  facket har alltså fattat vad det här handlar om. Att det rör sig om att införa total lönedumpning. De facto en ny form av slaveri.

Man håller på att skapa en klass av välutbildade som aldrig kan få ut mer än maxbelopp för a-kassa i lön.
Dessutom saknar denna grupp alla de rättigheter och förmåner verkligt anställda ännu så länge har.

_______________

Jag har alltså själv dragits in i detta mörka och varit förtvivlad. Särskilt förtvivlad blir jag ju när inte ens arbetarrörelsens representanter begriper vad som är å färde. Det i tider då en stark arbetarrörelse verkligen skulle vara på sin plats för att försvara det som tagit 120 år att bygga upp.

Tyvärr handlar det inte bara om att bli slav. För samtidigt börjar den horisontella solidariteten att vittra sönder. Och dess organiserade del utsätts för systematiska attacker från nuvarande alliansregering. Det blir dyrare att vara ansluten, man vill luckra upp lagar på arbetsmarknaden, allt i den fria marknadens namn.

Alla som ännu har ett fast jobb klamrar sig fast för allt vad tygen håller och förblir inte solidarisk med sina fränder på samma nivå. Nej, av rädsla omformas solidariteten och riktas uppåt, mot arbetsgivaren.

Jag ber dig tänka: Vad händer med ett samhälle där all horisontell solidaritet byts ut mot vertikalt lismande?

Jag säger inte att vi är där, det finns ännu rätt stora öar av horisontell solidaritet, men det rör sig om snabbt krympande ytor.

Vad brukar man kalla vertikala samhällen och varför känner vi aldrig igen dem när de är i antågande?

Det beror på att de alltid kommer omärkligt och byter form men jag tvingas här att kalla det vid dess rätta namn. Vi är mitt i en smygande fascismifiering utan att vi inser det. Oftast sker allt detta med det allra bästa för ögonen. Ingen vill något ont. Ännu. (Tänk de nya lagarna FRA, Datalagringsdirektivet och justitieminsiterns förslag att det inte behövs rättegångar).

Vilken grad av fascism ett samhälle till sist uppnår är det tragiska måttet på hur medborgarna underlät att försvara de två viktigaste värden vi har: Solidariteten och demokratin. (Allt medan man i valrörelsen pratar om butlers och RUT och skattesänkningar, burkaförbud och personaltäthet på fritids.) 

_________

Edit, läs gärna en ”liberal rebell” och hur han för resonemanget vidare, mest med spets riktad mot ett förfärligt stystem. Han påpekar mycket riktigt att även Socialdemokratin får ta åt sig delar av skulden för att vi begåvats med ett mycket märkligt regelverk kring de som råkar hamna i arbetslöshet. Men viktigare, han vågar ta upp det tredelade landet Sverige.

Edit 28/8. Scaber Nestor för resonemanget vidare på sin blogg.

Edit 30/8Klara (PP) har satt ihop en debattartikel med andra i PP och väntar på vem som kan tänkas ta in den. Samtidigt rekommenderar och återpublicerar hon ”Liberal rebells text om det tredelade samhället.


Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Solidaritet eller fascism – Demokrati eller slaveri

  1. scaber nestor skriver:

    Tack för inlänkningen :)Bra blogg.

  2. HEMIMAMMA skriver:

    knuffkramar ♥

  3. Civilisten skriver:

    ”Vilken grad av fascism ett samhälle till sist uppnår är det tragiska måttet på hur medborgarna underlät att försvara de två viktigaste värden vi har: Solidariteten och demokratin. (Allt medan man i valrörelsen pratar om butlers och RUT och skattesänkningar, burkaförbud och personaltäthet på fritids.) ”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s