Vad gör vi med de utförsäkrade?

Detta mycket läsvärda och kloka inlägg av Anne-Marie Lindgren – Arbetarrörelsens Tankesmedja handlar om de senaste dagarnas fokusering kring A-kassans utformning medmera.

”A-kassan är en spegling av ett underliggande problem, inte problemet i sig. Problemet handlar om mekanismer i arbetslivet: mer osäkra arbetsvillkor, högre prestationskrav och ökad utsortering. Ingendera botas av förändringar i a-kassereglerna.”

Ta er tid att läsa hela inlägget här nedan:


tankesmedja.jpg
Vad ska vi sedan göra med de utförsäkrade?
Skicka dem till kommunens socialkontor?
Eller i likhet med borgerligheten låta dem bli
gratis arbetskraft i något Fas 3-projekt?
Så enkelt är det nämligen inte som att
långtidsarbetslösheten försvinner bara vi
sänker ersättningarna, menar Arbetarrörelsens
Tankesmedjas utredningschef Anne-Marie
Lindgren i VECKANS ANALYS.

A-kassan tycks bli en punkt på den socialdemokratiska förnyelselistan. Mona Sahlin ville i sitt avskedstal till Förtroenderådet att a-kassan skulle bli en omställningsförsäkring, där ersättningen minskar efter en viss tid och det finns en bortre gräns för hur länge man kan få ersättning. Formuleringarna verkade präglade av föreställningen att långa arbetslöshetstider beror på bristande ambition hos den enskilde att göra sin plikt.

Sven-Erik Österberg och Metallordförande Stefan Löfvén har sedan instämt i förslaget. 
Jaha. Och vad ska vi sedan göra med de utförsäkrade? 

Skicka dem till kommunens socialkontor? Eller i likhet med borgerligheten låta dem bli gratisarbetskraft i något Fas 3-projekt?

Så enkelt är det nämligen inte som att långtidsarbetslösheten försvinner bara vi sänker ersättningarna.

Vi har sedan 1990-talet en strukturellt stigande långtidsarbetslöshet. Vi har också en strukturellt växande arbetsmarknad för tillfälliga anställningar, där många människor vandrar mellan jobb och arbetslöshet.

Det syns i form av ett ökat tryck på a-kassan. Men a-kassan är alltså en spegling av ett underliggande problem, inte problemet i sig. Problemet handlar om mekanismer i arbetslivet: mer osäkra arbetsvillkor, högre prestationskrav och ökad utsortering. Ingendera botas av förändringar i a-kassereglerna.

Och arbetarrörelsen, som åtminstone förr begrep sambandet mellan arbetslivets villkor och den enskilda människans situation, borde lyfta frågan vad som behöver göras för att förändra de mekanismer som sorterar ut och marginaliserar. Inte liksom borgerligheten definiera om det till en fråga om tidsgränser i a-kassan!

Med 24000 utförsäkrade långtidsarbetslösa som gratisarbetare i Fas 3 och en beräknad fördubbling inom bara några år är det övertydligt man inte löser långtidsarbetslöshetens problem genom att sätta ekonomisk press på dem som drabbas av dem.
  
För borgerligheten har ju redan gjort a-kassan till en omställningsförsäkring. Ersättningen sänks efter 90 dagar. Efter 450 dagar åker man ut.

Men långtidsarbetslösheten sjönk bara marginellt även under högkonjunkturen. Nu växer den stadigt. Ekonomerna tror att den kommer att ligga kvar på en högre nivå än tidigare, även i en god konjunktur. 

Trots de lägre ersättningsnivåerna, alltså.

Att arbetslöshetsersättningen ska minska vartefter arbetslöshetstiden ökar är en idé med fäste i nationalekonomisk teoribildning – faktiskt just belönat med ekonomipriset till Nobels minne. Enligt teorierna ska a-kassan vara hög i början av perioden, för att ge folk utrymme att söka efter det jobb som bäst passar deras kvalifikationer. Men om detta sökande inte lyckas, måste man sätta ekonomisk press på den enskilde att sänka sina ambitioner, bredda sitt sökande och acceptera jobb på sämre villkor.

Det finns vissa ekonomiska studier som stöder tesen att detta också betyder att fler får jobb. Men det finns också studier – och de verkar växa – som säger emot tesen. Framför allt säger forskningen i dag att det inte är ersättningsnivåerna i sig själva, utan det samlade regelverket, som är det intressanta.

Sociologiska studier direkt motsäger tesen att lägre ersättningsnivåer påverkar arbetslöshetstiden; de gör det bara svårare att vara arbetslös (ungefär som sänkt sjukersättning efter en viss tid inte skyndar på tillfrisknandet men gör det jobbigare att vara sjuk). Det avgörande för att bryta arbetslöshet är möjligheten att FÅ jobb, och det hänger ihop med de gamla vanliga faktorerna: ålder, utbildning, yrkeserfarenhet, hälsa, svenskkunskaper osv. 

De studier som visar att ett hårdare ekonomiskt tryck på arbetslösa gör att fler får arbete avser i huvudsak USA. Då hör till saken att den arbetsmarknaden rymmer ett stort antal låglönejobb som i och för sig sväljer ett antal personer som inte kan konkurrera om de bättre jobben – men som också är jobb det knappt går att försörja sig på. 

Det har, för det första, inte hindrat att arbetslösheten ändå legat kring 5 procent också i goda tider. Och det visar sig, för det andra, att mycket av den arbetsmarknaden bars upp av ett egentligen lånefinansierat konsumtionsutrymme, som nu fallit bort. Bristen på sociala skyddsnät och de många alltför lågbetalda jobben försvårar nu återhämtningen i USA.

Varav man kan dra slutsatsen att idén att det behövs fler låglönejobb för att få ner arbetslösheten är långsiktigt ohållbar. 

Då ska inte heller arbetslöshetsförsäkringen utformas för att driva på sådana låglönejobb. Vilket är vad man gör, om man sätter ekonomisk press på grupper, som i praktiken är de som svårast att få jobb. 

För det är ju, som alla vet, inte yngre, välutbildade, friska, svensktalande personer med relevant yrkeserfarenhet som blir långtidsarbetslösa…

Om man nu tycker det är viktigt att trygghetssystemen ska vara ”försäkringsmässiga” så kan man föralldel dela både a-kassa och sjukförsäkring i två nivåer – en för kortare perioder och för de längre. 

Men det är alltså vad man åstadkommer – en försäkringsteknisk omläggning. Det löser inte problemet med att somliga människor faktiskt blir långvarigt sjuka. Eller att somliga inte får något jobb, trots att de söker.

OK, den dag vi har full sysselsättning, med full möjlighet för alla – oavsett ålder, utbildning, hälsa etc – att få jobb, den dagen kan vi sätta tidsgränser för a-kassan.

Fram till dess bör vi ägna oss åt frågan hur vi närmar oss denna fulla sysselsättning, hur vi får bort diskrimineringen i arbetslivet, hur vi dämpar utsorteringsmekanismerna och vad vi ska skapa för arbetsmöjligheter för dem som trots det ändå inte får plats på den ordinarie arbetsmarknaden.  

Anne-Marie Lindgren

Sossarnas glidning åt höger oroar, vad ska vi med ett ytterligare parti på högersidan, vi har ju redan M, FP, KD, C, SD och till viss del MP. Därav tidsbegränsad A-kassa även från sossar?
Att dela upp oss i block och ingå ”allianser” är att binda ris åt sig själv och förödande för väljarna. De som röstar på de mindre partierna, röstar då i princip på det största partiet, typ M i Alliansen. De mindre partierna har svikit sin ideologi till förmån att få en plats i regeringen. C sviker landsorten och miljön, F sviker de svaga i samhället etc etc.
Sossarna har möjlighet att lyssna på sina medlemmar och väljare och återta en vettig arbetarpolitik, frågan är om verkligen tar den chansen?

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Vad gör vi med de utförsäkrade?

  1. Agnetha skriver:

    Tumme !WOW !!!!!!! Detta är verkligen jättebra och på det sätt det belyser problemet. Tycker det finns så mycket som regeringen inte vill förstå, fast det är klart de ser ju verkligheten ur en annan synvinkel och vill ingen veta om vanliga människors livsvillkor. jag blev utförsäkrad i april, var inskriven på AF i 3 månader fast jag var för sjuk för att kunna göra nåt. Eller rättare sagt när jag utförsäkrades var jag inte friskare än dagen innan, har varit sjuk nu i 8 år. I augusti sjukskrevs jag och kom tillbaka in i sjukförs.systemet igen, det har tillstött saker så jag är nu ännu sämre. VARFÖR ALLT DETTA NÄR JAG VARIT / ÄR I SAMMA LÄGE HELA TIDEN ? Vilken jäkla cirkus helt i onödan, det hade varit bättre de gett mig sjukpension. Klarar inte av den otrygga situationen, blir mer deppad , får mer ångest. Hur ska jag i allt detta ha en sportlig chans att bli något lite bättre ????? Jag fattar det inte. Är trött, trött, trött.Sossarna måste bli mera up to date och ha nåt verkligt bra att komma med för att vi ska kunna mota ut Alliansen innan de totalt nedmonterat allt vad trygghet för den enskilde heter. Dags för unga friska fläktar, nytänkande och handlingskraft. De måste tillbaka ut på vänsterflanken, vi behöver inte 2 moderata partier. De har ett stort arbete framför sig nu, det är inte tid att fega och spela säkert för då fortsätter kräftgången. Lyssna på folket, vad behöver folket, hur ska vi komma dit och vad behövs ? Ha en riktigt bra lördag !Kram

    • Civilisten skriver:

      Veronica Palm är en av mina favoriter, en duktig och påläst politiker som vet vad hon talar om, risken är just att hon av partieliten anses för långt år vänster (vilket är vart sossarna stod för 20år sedan). Låt medlemmarna bestämma och komma med förslag, inte en gammal förlegad valberedning som går i gamla spår!Nytt, friskt och ungt!Ha en go helg!kram

  2. HEMIMAMMA skriver:

    Mycket bra tankar som borde vara självklara för kritiskt tänkande människor…Hemikramar

    • Civilisten skriver:

      Var är de kritiskt tänkande människorna, de flesta verkar fortfarande sova….en jävligt lång sovmorgon!Tack å kramisar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s