Varje dag stryker hundratals opinionsbildare på landets ledarredaktioner alliansen medhårs. Oavsett vad man anser om det faktum att 90 procent av ledarsidorna är borgerliga, är det helt i sin ordning då ledarsidans uppgift är just att vara ställningstagande. Men den här valrörelsen skiljer sig från de andra: det öppna tyckandet har tagit över även på nyhetsplats.
Vi som skriver den här artikeln utgör gruppen Den Allierade Journalisten. Till de mest uppenbara kampanjmakarna delas en Megafon ut på denallieradejournalisten.blogspot.com. Nu, efter åtta månader, har vi delat ut över hundra Megafoner till journalister och redaktörer, och då har bara en mindre del av nationella medier granskats. Låt oss titta på knepen som används i kampanjandet för alliansen.
Medieanalysföretaget Infopaq granskar regelbundet hur landets ledande politiker och partier kommer till tals och omtalas i de största svenska medierna. I granskningen för perioden 18 juni–29 augusti 2010 står allianspartierna tillsammans för 57 procent av partiomnämnandena i medierna. Snedfördelningen är redan i sig ett problem. Ett annat är huruvida de respektive blocken omskrivs positivt eller negativt.
P1 Morgon och medieforskaren Ester Pollack granskade nyligen sommarens förstasidor på Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressen.Mona Sahlin framställs negativt 18 gånger på förstasidorna, motsvarande siffra för Fredrik Reinfeldt är fem. Reinfeldt framställs positivt på tolv förstasidor, Sahlin på tre. I Ekotsgranskning av ett års artiklar och inslag är de med negativ publicitet 33 procent för Sahlin mot 16 procent för Reinfeldt.
När de rödgröna lade fram förslaget att låta en folkomröstning avgöra Förbifart Stockholm hade DN ett uppslag med tre rubriker: ”Folkomröstning sågas av expert”, ”Ökad trängsel i trafiken väntar” och ”Stor risk för tvister i flera decennier”. Rubrikerna talar sitt tydliga språk – det här är en nyhetsredaktion som bildar opinion. Vi har uppmärksammat mängder av liknande exempel. Medan många av oppositionens förslag ifrågasätts eller sågas på nyhetsplats vinklas alliansens förslag hela tiden lite mer neutralt, lite mer positivt.
När DN ska sammanfatta politikerveckan i Almedalen väljs bilderna med omsorg. Peter Eriksson ochMaria Wetterstrand hallelujar närmast galet, Sahlin skyms av sitt eget namn, Lars Ohly finns inte med alls. Alliansens partiledare framträder glada, harmoniska och trovärdiga. Medieforskaren Ester Pollack säger i P1: ”Jag ser hur väldigt många berättar en framgångssaga om alliansen och Fredrik Reinfeldt. Reinfeldt framställs även på bild som den stora ledaren. Jag har inte sett en enda bild på Mona Sahlin på det sättet”. Ester frågar sig om kön spelar roll. Lika viktig faktor torde blocktillhörighet vara.
Mona Sahlin har varit utsatt för en negativ mediekampanj som saknar motstycke. I lördags hade Expressen flera sidor om ”Sanningen bakom Tobleroneaffären”. Tidningen påstår att de ”granskar” denna 15 år gamla historia, men inget nytt kommer fram. Läsaren blir dock påmind om att Sahlin är en slarver och skurk. Varför kan man ingenstans läsa en motsvarande ”granskning” av Reinfeldts och Carl Bildts trixande med sina barnflickor? Vi väntar fortfarande på att medierna ska intressera sig för Bildts inbladning i Lundin oil.
Flera redaktioner är på att presentera positiva opinionsmätningar för alliansen redan på förstasidan, medan negativa göms inne i tidningen. Mätningarna tycks allt mer sällan handla om att mäta opinion, och allt oftare om att skapa och förstärka människors åsikter. Tyckandet om opinionsmätningar på nyhetsplats har utgjort grundbulten i att skapa den negativa publiciteten kring Sahlin. Statsvetarprofessorn Henrik Oscarssonupprörs av tidningarnas sätt att presentera opinionsundersökningar. I P1:sMedierna (6 februari) karakteriserar han DN:s rapportering som ”oärlig” och menar att den ”brister i saklighet”.
Den här valrörelsen har vi sett en ny typ av opinionsundersökningar: si och så många av de rödgröna tror på en valförlust. Effekterna är två: De rödgröna drabbas av uppgivenhet och de osäkra väljarna guidas till den vinnande sidan.
När DN och SvD rapporterar om de rödgrönas politik handlar det oftare om effekten på skatterna än vad de rödgröna själva vill uppnå med förslagen. Här kommenterar faktiskt DN sig själv kritiskt, om än indirekt, vid ett tillfälle: Man konstaterar att rapporteringen koncentrerat sig på skattehöjningen för vissa, men att ”ingen” uppmärksammat att de rödgrönas förslag om fastighetsskatten skulle kunna sänka hyran med 500 kronor per år för 40 procent av landets 2,3 miljoner hyresrätter. Varför lade nyhetsredaktionerna nästan allt sitt spaltutrymme på en skattehöjning som drabbar 100 000 rika familjer, i stället för att rapportera om en skattesänkning som gynnar nästan en miljon hushåll?
En förklaring till megafonjournalistikens utformning är journalisternas egna socioekonomiska intressen: Hur mycket tjänar de högst avlönade journalisterna på alliansens skattesänkningar? Har man själv intressen i en sänkt fastighetsskatt? Utnyttjar man rut-avdraget? Det kan vara hänsyn till den egna plånboken som gör att nyhetschefer okritiskt vidareförmedlar makarna Reinfeldts egen åsikt, att de ”smutskastas” när de rödgröna påtalar hur mycket de själva tjänat på Moderaternas politik.
Journalister vill gärna odla myten att man står oberoende från sina ägares intressen. Jesper Bengtsson menade nyligen på ledarplats här i Aftonbladet att det är trams att skylla på ägarstrukturer. Men hur kommer det sig då att borgerliga medier spelar högern i händerna? Vetenskapliga och inombranschliga granskningar visar samma sak, år efter år. Om det här inte är en fråga om ägande, varför är då rapporteringen i public service mer opartisk?
En av hörnstenarna i statsvetaren Robert Dahls definition av en demokratisk process är ”upplyst förståelse”: Varje medborgare bör ha adekvata och lika möjligheter att upptäcka och begrunda det val som bäst tjänar hans eller hennes intressen. Som det är i dag ger svenska medier oss inte den möjligheten. När medierna blir partiska i sin nyhetsrapportering om partiernas politik finns det skäl att bekymra sig över tillståndet i demokratin.
Dårarnas paradis 
Detta borde ju granskas ännu mer, anser inte det är rätt, man kan sen undra blir det valfusk åxå ?
Eller så är medias valkampanj för alliansen att likna vid valfusk.
Det är Lindeborgs text eller hur? Det där med vad demokrati är borde utredas grundligt för jag tycker också att sann demokrati måste handla om ”upplyst förståelse” alltsa att alla väljare förstår vad alternativen handlar om. (Inte att de ska blåsas av smarta affärsidkande politiker med rika sponsorer osv)Jag hoppas vi får en stor demokratidebatt i Sverige. En helvetes rannsakan och grundlig genomgång!!!!!!!!!SilverstareP.S. Tumme och bra att du länkar.D.S.
Ja, vi behöver en demokratidebatt som är oändlig, demokratin är något som måste granskas och belysas hela tiden, annars blir det resultatet det vi ser idag.ha det!ps. jag röstade rött, rött, rött…röd som en nejlika!
För att inte tala om det överdrivna Butler-förslaget. Det var ETT förslag bland väldigt många. Absolut inte det bästa förslaget, men konstigt nog fick det enormt mycket utrymme i medierna…och inte skrevs det om förslaget i positiva ordalag.I övrigt kan jag säga att jag, i det stora hela, struntar i vad som skrivs i medierna (även om jag till viss del påverkas av det). Jag älskar RÖDA ROSOR…och röstade RÖTT! 🙂
Rött är en vacker färg, även grönt men jag passar bäst i blått (hjälp!) *skratt*
I Karlstad har vi en informationsskrift till invånarna som heter VI I KARLSTAD den använder kommunstyrelsens ordförande Lena Melensjö-Windahl (S) som sitt eget lilla partiorgan. Där skriver hon med en outsägligt stor hybris om allt som hon anser S står bakom i staden. I julinr tar hon åt sig och partiet all ära för att de ständigt återkommande treveckors sommarjobben för studerande blir av – och de blir plötsligt nya jobb för ”arbetslösa” ungdomar. Ledare kan användas hur som helst – här är det ren och skär valpropaganda och definitivt inte demokratisk.
Citat ur första stycket i inlägget:”Oavsett vad man anser om det faktum att 90 procent av ledarsidorna är borgerliga, är det helt i sin ordning då ledarsidans uppgift är just att vara ställningstagande”
ja jösses…. skrämmande…. har också skrivit en del om detta faktumkram
Odemokratiskt är vad det är!kram
Dags för regeringsbyte!